Varför bettingsidor utan licens ökar i Sverige enligt BettingWithoutLicense

Under de senaste åren har antalet spelare i Sverige som väljer bettingsajter utan svensk licens ökat markant. Det är en utveckling som inte bara väcker frågor hos myndigheter och branschaktörer, utan också hos forskare och konsumentorganisationer. Fenomenet är komplext och drivs av en kombination av regulatoriska, ekonomiska och beteendemässiga faktorer. För att förstå varför allt fler svenska spelare söker sig till operatörer utanför det reglerade systemet behöver man gå tillbaka till hur den svenska spelmarknaden omreglerades och vilka konsekvenser det fick i praktiken.

Omregleringen 2019 och dess oavsedda effekter

Den 1 januari 2019 trädde den nya spellagen i kraft i Sverige, vilket innebar att den tidigare statliga monopolmodellen ersattes av ett licenssystem administrerat av Spelinspektionen. Syftet var vällovligt: att kanalisera spelandet till säkra, kontrollerade miljöer, skydda konsumenter och säkerställa att skatteintäkter stannade i landet. Reformen ansågs länge vara ett mönsterexempel på hur ett europeiskt land kunde modernisera sin spelreglering utan att driva bort operatörer eller spelare.

Verkligheten visade sig dock mer komplicerad. Redan under omregleringens första år stod det klart att kanaliseringsgraden – det vill säga andelen spel som sker hos licensierade operatörer – inte nådde upp till de ambitiösa mål som satts upp. Spelinspektionen och regeringen hade hoppats på en kanaliseringsgrad på omkring 90 procent, men tidiga mätningar visade siffror som låg betydligt lägre, i vissa segment ned mot 70–75 procent. Det innebar att en icke försumbar andel av det svenska spelandet fortsatte att ske hos aktörer utan svensk licens.

En av de direkta orsakerna till detta var de strikta bonusreglerna som infördes i samband med licenssystemet. Enligt spellagen fick licensierade operatörer endast erbjuda välkomstbonusar vid ett enda tillfälle per spelare, och bonusarnas utformning begränsades kraftigt. Internationella operatörer utan svensk licens hade inga sådana restriktioner och kunde fortsätta erbjuda generösa kampanjer, återkommande erbjudanden och lojalitetsprogram utan begränsning. För många spelare, särskilt de som var vana vid den tidigare marknadens utbud, framstod det licensierade alternativet som klart sämre ur ett rent ekonomiskt perspektiv.

Därtill kom spelgränssystemet Spelpaus, som visserligen är ett viktigt verktyg för spelberoendeprevention, men som också skapade en tröskel som en del spelare aktivt sökte undvika. Operatörer utan licens är inte anslutna till Spelpaus, vilket gör att spelare som stängt av sig från det licensierade systemet ändå kan spela vidare hos dessa aktörer. Det är en problematisk konsekvens ur ett folkhälsoperspektiv, men det illustrerar hur regleringen i praktiken kan driva vissa spelare mot oreglerade alternativ snarare än att skydda dem.

Ekonomiska drivkrafter och spelupplevelsens roll

Utöver bonusrestriktionerna finns det flera ekonomiska faktorer som förklarar varför spelare söker sig till operatörer utan svensk licens. En central aspekt är återbetalningsprocenten, ofta kallad RTP (Return to Player). Hos licensierade operatörer på den svenska marknaden är spelutbudet i hög grad standardiserat, och casinospel måste följa de krav som Spelinspektionen ställer. Hos internationella operatörer utan svensk licens kan RTP-nivåerna ibland vara inställda på högre värden, vilket på sikt kan ge spelare en bättre statistisk avkastning – även om detta naturligtvis varierar kraftigt mellan enskilda spel och operatörer.

Spelutbudet i sig är en annan faktor. Licensierade operatörer i Sverige måste följa regler kring vilka spel som får erbjudas och hur de får marknadsföras. Det innebär att vissa spelleverantörer och speltyper som är populära på den internationella marknaden inte finns tillgängliga hos svenska licensinnehavare. Spelare som är intresserade av ett specifikt spel eller en viss spelupplevelse kan därför finna att utbudet hos en olicensierad operatör är bredare och mer anpassat till deras preferenser.

Informationsflödet på nätet spelar också en avgörande roll. Det finns ett växande ekosystem av webbplatser, forum och communityn som diskuterar och recenserar bettingsajter utan licens. Som BettingWithoutLicense-sajten visar har efterfrågan på strukturerad information om dessa operatörer ökat påtagligt sedan 2019, vilket speglar ett reellt konsumentintresse som inte kan ignoreras. Spelarna söker inte bara sajter att spela på – de söker information om vilka operatörer som är pålitliga, vilka betalningsmetoder som fungerar och vilka villkor som gäller, även utanför det licensierade systemet.

Betalningslösningar är ytterligare ett område där det licensierade systemet har skapat friktion. Från och med 2020 förbjöds kreditkortsbetalningar hos licensierade spelbolag i Sverige, och bankernas egna riskpolicyer har lett till att vissa betalningsmetoder blivit svårare att använda. Hos operatörer utan licens är utbudet av betalningsmetoder ofta bredare, inklusive kryptovalutor och alternativa e-plånböcker som inte är lika reglerade. För spelare som värdesätter snabbhet, anonymitet eller tillgång till specifika betalningslösningar kan detta vara en avgörande faktor.

Marknadsföring, medvetenhet och regulatoriska utmaningar

En paradox i den svenska spelregleringen är att de restriktioner som syftar till att minska exponering för spel paradoxalt nog kan ha bidragit till att göra oreglerade alternativ mer attraktiva. Licensierade operatörer är bundna av stränga marknadsföringsregler som begränsar reklamens räckvidd och innehåll. Reklam för spel får exempelvis inte riktas mot minderåriga eller visas i sammanhang där den kan nå utsatta grupper. Det är rimliga och viktiga restriktioner, men de innebär också att licensierade operatörer har svårare att nå ut med sin kommunikation jämfört med aktörer som inte är bundna av samma regelverk.

Operatörer utan svensk licens kan däremot marknadsföra sig via internationella kanaler, affiliatenätverk och sociala medier utan att behöva följa svenska regler. Det skapar en asymmetri där spelare som söker information om spelmarknaden ofta stöter på reklam och innehåll från olicensierade aktörer, ibland utan att vara medvetna om skillnaden. Spelinspektionen har vid upprepade tillfällen påpekat att tillsynen av marknadsföring från aktörer utan licens är svår att genomföra i praktiken, eftersom dessa operatörer befinner sig utanför myndighetens direkta jurisdiktion.

Blockering av betalningar är ett av de verktyg som svenska myndigheter har försökt använda för att begränsa tillgången till olicensierade sajter. Spelinspektionen kan rikta förelägganden mot betalningsleverantörer och banker för att hindra transaktioner till och från specifika operatörer. Denna metod har haft viss effekt, men den är långt ifrån vattentät. Spelare som är motiverade att spela hos en specifik olicensierad operatör hittar ofta alternativa betalningsvägar, och nya operatörer kan dyka upp snabbare än myndigheten hinner agera mot dem. Det är en kapprustning som regulatoriska organ i många länder kämpar med, inte bara Sverige.

IP-blockering är en annan metod som diskuterats, men som hittills inte implementerats i Sverige på samma sätt som i exempelvis Norge och Danmark. I dessa länder blockerar staten aktivt åtkomsten till olicensierade spelwebbplatser på nätverksnivå, vilket har visat sig ha en viss dämpande effekt på spelandet hos oreglerade aktörer. Den svenska modellen har hittills föredragit att fokusera på betalningsblockering och marknadsföringsbegränsningar, men debatten om mer ingripande tekniska åtgärder är fortsatt levande inom branschen och bland beslutsfattare.

BettingWithoutLicense har i sin analys av den svenska marknaden lyft fram att en av de mest underskattade drivkrafterna bakom ökningen av spel hos olicensierade aktörer är den upplevda rättvisan i regleringen. Många spelare uppfattar inte spellagen som ett skydd för dem, utan som en inskränkning av deras valfrihet. Denna perception – oavsett om den är välgrundad eller inte – är en kraftfull psykologisk faktor som påverkar beteendet.

Spelansvar, konsumentskydd och framtida reglering

Den kanske allvarligaste konsekvensen av att spelare söker sig till olicensierade operatörer handlar om konsumentskydd. Hos licensierade operatörer i Sverige är spelarna skyddade av ett robust regelverk: operatörerna är skyldiga att erbjuda självexkluderingsverktyg, insättningsgränser och information om spelansvar. Tvister kan hanteras via Allmänna reklamationsnämnden (ARN), och det finns etablerade processer för att lösa problem med utbetalningar eller felaktigt genomförda transaktioner.

Hos operatörer utan svensk licens saknas dessa garantier i stor utsträckning. En spelare som har problem med en utbetalning hos en olicensierad aktör har begränsade möjligheter att söka rättslig hjälp i Sverige. Operatören kan vara registrerad på Malta, Gibraltar, Curaçao eller på Kayman-öarna, och de licensmyndigheter som finns i dessa jurisdiktioner har varierande rykte och effektivitet när det gäller att hantera konsumentklagomål. Curaçao, som är en av de vanligaste licensieringsbaserna för operatörer som riktar sig mot svenska spelare, har länge kritiserats för bristande tillsyn och otillräckliga konsumentskyddsmekanismer.

Det finns dock en nyansering som är viktig att lyfta fram: inte alla operatörer utan svensk licens är oseriösa. Många av de aktörer som svenska spelare besöker är stora, välkända bolag med licenser i välreglerade jurisdiktioner som Malta Gaming Authority (MGA) eller UK Gambling Commission. Dessa operatörer har ofta strikta interna rutiner för spelansvar och konsumentskydd, även om de inte är anpassade till det specifikt svenska regelverket. Det innebär att risken för spelaren varierar kraftigt beroende på vilken operatör man väljer, vilket ställer höga krav på spelarens egen förmåga att bedöma trovärdigheten hos en okänd aktör.

Frågan om hur Sverige ska hantera den fortsatta ökningen av spel hos olicensierade aktörer är en av de centrala utmaningarna för spelregleringen under 2020-talet. En statlig utredning som presenterades 2023 föreslog ett antal åtgärder för att stärka kanaliseringsgraden, däribland en översyn av bonusreglerna och en förstärkning av Spelinspektionens tillsynskapacitet. Utredningen konstaterade att den nuvarande regleringen visserligen har uppnått många av sina mål, men att det finns strukturella svagheter som gör det svårt att nå den önskade kanaliseringsgraden på 90 procent.

En potentiell väg framåt är att göra det licensierade systemet mer konkurrenskraftigt, snarare än att enbart försöka begränsa tillgången till olicensierade alternativ. Om licensierade operatörer kan erbjuda ett bredare spelutbud, mer flexibla bonuslösningar och bättre betalningsalternativ – inom ramen för ett ansvarfullt regelverk – finns det skäl att tro att fler spelare frivilligt skulle välja de reglerade alternativen. Det är en balansakt som kräver politisk vilja och noggrann analys av vad som faktiskt driver spelarna bort från det licensierade systemet.

Sammanfattningsvis är ökningen av spel hos bettingsajter utan licens i Sverige ett symptom på djupare spänningar i hur spelregleringen är utformad och hur den upplevs av spelarna. Omregleringen 2019 skapade ett licenssystem med goda intentioner, men med bieffekter som inte fullt ut förutsågs. Bonusrestriktioner, begränsat spelutbud, betalningshinder och en upplevd inskränkning av valfrihet har tillsammans skapat en marknad där en betydande andel av spelandet fortfarande sker utanför det reglerade systemet. Utan en mer nyanserad och adaptiv regleringsstrategi – en som balanserar konsumentskydd med konkurrenskraft – är det svårt att se hur kanaliseringsgraden ska kunna förbättras på ett hållbart sätt under de kommande åren.